Deprecated: __autoload() is deprecated, use spl_autoload_register() instead in /customers/c/5/4/kvinnohemmet-rosen.se/httpd.www/includes/functions.php on line 3 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/c/5/4/kvinnohemmet-rosen.se/httpd.www/includes/functions.php:3) in /customers/c/5/4/kvinnohemmet-rosen.se/httpd.www/includes/init.php on line 59 Nyhetsarkiv - Kvinnohemmet Rosen

Fältstudie 2011

2011-12-31

Akademin för hälsa och arbetsliv

Avdelningen för socialt arbete och psykologi

Fältförlagda studier 7.5 hp

HT 2011

Kvinnohemmet Rosen

 

Författare:                  Grupphandledare:

Marika Brodin               Mattias Bengtsson

Jessica Sjöström           Datum: 2011-09-29

 

Inledning

Föreliggande rapport handlar huvudsakligen om de fem veckors fältförlagda studier som spenderats på Kvinnohemmet Rosen i Storvik.  Under dessa veckor har vi studerat arbetssättet och omgivningen på Rosen och därefter analyserat detta utifrån perspektiven: maktaspekter, hjälp- och förändringsprocesser samt det professionella samtalet.

 

Kvinnohemmet Rosen

Lena Stenberg, föreståndare på Kvinnohemmet Rosen, startade upp verksamheten den första december 2000. Anledningen var att hon, efter att själv missbrukat och haft destruktiva relationer, kände att hon ville hjälpa andra kvinnor att bli fri från sitt beroende, komma ur destruktiva relationer och få bättre självkänsla. Hon ville arbeta med helheten och inte enbart missbruket, något som inga andra behandlingshem erbjöd.

Kvinnohemmet Rosen är ett HVB-boende (hem för vård och behandling) i Storvik, där målgruppen är kvinnor från 18 år och uppåt med missbruksproblematik samt en destruktiv bakgrund. De kvinnor som är på Rosen har antingen kommit dit frivilligt via socialtjänsten eller genom tvångsplacering, LVM och LVU. Behandlingstiden är individuell och kan variera från 3 månader upp 1 ½ år. Under dessa månader går man igenom tre olika faser, där olika saker bearbetas. Under de två första faserna bearbetas missbruket, bakomliggande faktorer och det destruktiva livsmönstret. Under sista fasen är man på väg tillbaka till samhället.

Behandlingen utgår från två modeller. Minnesotamodellen (även kallad tolv stegs programmet) för missbruket och Step in to action (Kanadensisk behandlingsmetod) för det destruktiva livsmönstret. Detta arbetssätt, att både ta itu med missbruket och det destruktiva beteendet, är unikt för Rosen, det finns inget behandlingshem som erbjuder liknande. På Rosen finns det plats för 15 kvinnor, just nu är 11 av platserna fyllda. Sedan är det tre kvinnor som är i utsluss, där finns det plats för åtta. Utsluss innebär att man är på väg ut i det verkliga livet. Man flyttar till eget boende och börjar praktisera eller studera, däremot så är man fortfarande inskriven på Rosen och deltar i vissa möten.

 

Teori

Hjälp- och förändringsprocesser

En förändringsprocess hjälper en individ eller grupp att ta sig från ett tillstånd till ett annat tillstånd som är mer önskvärt. Inom förändringsprocesserna tillämpas olika metoder. Enligt TOPSS 2002: 34, definieras termen metod som beprövade, accepterade och vedertagna tillvägagångssätt och tillämpningar i socialt arbete. I boken Socialt arbete, teori och praktik så hänvisar Thompson till fyra ”interventionsmetoder” (2000:65) vilka är; individarbete, grupparbete, familjearbete samt gemenskapsarbete vilket ibland innefattar samhällsarbete eller lokalt förändringsarbete. (Trevithik, P, 2008, s 112).

I kontakten mellan socialsekreterare och klient finns det sekvenser som uppfattas mer avgörande för processens gång än andra. I vissa fall upplevs samma delar av processen utslagsgivande av båda parter, vilket betecknas som konkordans. Detta kan förefalla om parterna exempelvis har liknande intentioner med den valda insatsen alternativt flertalet insatser. De båda parterna kan även uppleva skilda delar av processen som särskilt avgörande vilket karaktäriseras som diskordans. I detta fall kan klienten exempelvis anse att vissa delar av processen är särskilt viktiga för denne medans socialsekreteraren prioriterar helt andra delar som särskilt avgörande (Carlsson B, 2005, s. 174). Anledningen till att detta är av stor betydelse är för att processen blir mer eller mindre lättgörlig beroende på parternas diskordans eller konkordans. En process där man har konkordans är att föredra, då en sådan är lättare att arbeta i eftersom båda parter strävar i riktning mot samma mål.

 

Det professionella samtalet

Det professionella samtalet kan vara kontakten mellan klient och professionell hjälpare. Vid det professionella samtalet bör man ha en del saker i åtanke som hjälpare. Om man ämnar använda sig av egna erfarenheter är det viktigt att det enbart är i syfte att hjälpa klienten samt på ett medvetet och kontrollerat sätt (Skau G M, 2001, s.65). Det kan även vara viktigt att hjälparen är medveten om sin maktposition och därför försöker att lägga sig på en mer jämn nivå med klienten istället för att denne ska kunna känna sig bekvämare i samtalet (Skau, 2001, s.67). En annan sak att beakta är till vilket syfte man hjälpa klienten. Gör man det på grund av att man har ett så kallat hjälparsyndrom, där man använder sin hjälpargärning som ett berusningsmedel, eller är det för klientens skull? Detta är ett stort ämne att beakta. Då klienten alltid ska vara i fokus är det viktigt att syftet för hjälparen är att kunna hjälpa klienten att tillfredsställa dennes behov och inte har som syfte att hjälpa för att tillfredsställa sina egna.

Något som kan påverka det professionella samtalet mellan hjälpare och klient kan vara vem som tar initiativet. Nedan beskrivs tre olika typer av initiativ till kontakter. I fallet av externt initiativ till kontakt mellan hjälpare och klient föreligger ofta tvångslagsstiftning, vilket ger form åt klientens och socialsekreterarens möjligheter till agerande. Detta kan medföra en känsla av maktutövande från socialtjänsten hos klienten. (Carlsson B, 2005, s. 115). I fall där klienten själv söker hjälp är det samtalet mellan socialsekreteraren och klienten som ger form åt klientens och socialsekreterarens möjligheter till agerande. Därför är det viktigt att klienten får möjlighet att formulera sin situation på ett tydligt sätt för att kunna definiera den hjälpinsats som är bäst lämpad för klienten. (Carlsson B, 2005, s.120). I fall där socialsekreteraren tar initiativet till kontakt med socialtjänsten finns det ofta rutiner och modeller denne handlar i enhet med. Det gäller ofta klienter som redan finns i systemet där föregående handlingsplan inte har haft önskad effekt. I dessa fall har socialsekreterare, genom regelbundna sammanträden inom vissa funktionsgrupper, makt att förändra handlingsplanen genom att bereda för möjlighet till annan insats än den först tillsatta. (Carlsson B, 2005, s.123).

 

Maktaspekter i socialt arbete

Enligt Greta Marie Skau finns maktaspekten med i varje relation mellan klient och hjälpare. Hur tydligt den framträder är varierande och beror mycket på plats och situation. På en plats respektive i en situation där klienten t.ex. har mer inflytande resulterar i att hjälparen har mindre makt och vice versa. Skau menar på att dessa maktförhållanden kan sättas in i ett koordinatsystem (Skau, 2001, s.76), där hjälp sätts in i ena axel och makt i den andra. Koordinatsystemet kan användas för att analysera olika typer av hjälp- och maktaspekter. Det finna fyra huvudkategorier inom koordinatsystemet; A- Mycket makt/lite hjälp, B – Mycket makt/mycket hjälp, C- Lite hjälp/Lite makt, D – Mycket hjälp/lite makt. Under en pågående process kan flera av dessa kategorier tillämpas, beroende på vilken fas som processen befinner sig i.

 

Analys

I denna del kommer de teoretiska perspektiv som beskrivits ovan att knytas an till verksamheten på Kvinnohemmet Rosen så som vi har uppfattat den.

Hjälp- och förändringsprocesser

På Kvinnohemmet Rosen använder de sig av såväl individarbete som grupparbete i sina förändringsprocesser. Kvinnorna får bland annat bearbeta sina destruktiva livsmönster och sitt missbruk genom att delta i dagliga gruppmöten. Under gruppmötena bearbetas känslor och tankar genom 12 stegs modellen eller step in to action. Under vissa möten så håller Lena föreläsningar, där hon lyfter fram det som är viktigt just då för behandlingen. Hennes föreläsningar utgår mycket från vad det som just då är aktuellt för gruppen. Har det under tidigare dagar varit brist på energi eller motivation bland klienterna håller hon en föreläsning om detta för att kunna stötta och motivera. Detta för att kunna bryta den eventuella negativa inställning som kan finnas. Under andra möten så läggs fokuset på specifika individer, som för tillfället har behov av extra stöd och hjälp i gruppen. Gruppen är en oerhört viktig del i behandlingen på Rosen, då det är där man kan ventilera tankar, känslor och erfarenheter och kan få hjälp, stöd och motivation från människor med liknande erfarenheter.

Individuellt så går varje klient igenom tre faser i sin förändringsprocess. Där arbetar man med klientens egna behov för att denne ska kunna bli fri från sitt beroende och komma bort från sitt destruktiva livsmönster. Beroende på vilken fas man befinner sig, bearbetar man och tar itu med olika saker. Under dessa faser har man även olika uppgifter, vilka redovisas framför gruppen för att kunna få personlig feedback. Lena håller även i personliga samtal, där klienten får prata med henne om det är något denne har behov av.

Många kvinnor som anländer till Rosen kan ha svårt för att lita på auktoriteter då dessa tenderat att arbeta enbart med missbruksproblematiken och inte tagit hänsyn till klienternas historia av våld och kränkningar. Lena arbetar istället med bägge aspekter av problematiken och för en process som innefattas av att hjälpa dessa kvinnor att återfå självförtroende och för att själva ta kontrollen över sina liv och därmed bli fri även från missbruket. Klienterna har ofta när de först träffar Lena en annan bild än henne gällande vilka delar som huvudsakligen bör fokuseras på under en behandling för att nå rätt resultat i och med att tidigare behandlingar sett så pass olika ut jämfört med den som utövas på Rosen. Det uppstår därför ofta en diskordans mellan henne och klienterna i början av behandlingen innan klienterna accepterar den metod som Lena använder sig av. Lena brukar under sina föreläsningar påminna klienterna om att inte hålla fast vid det livsmönster som de tidigare levt efter eftersom detta uppenbarligen inte fungerat. När klienterna börjar inse att den metod Lena arbetar efter faktiskt har effekt och de har ökat sin självkänsla börjar klienternas inställning till behandlingen förändras. Ofta har klienten för första gången bestämt att bryta sitt missbruk för sin egen skull och en konkordans uppstår mellan henne och klienten vilket gör att de prioriterar samma delar av behandlingen och den ger därför en positiv effekt för klienten.

Det professionella samtalet
På ett medvetet och kontrollerat sätt använder Lena sig av sin egen bakgrund för att hjälpa klienterna. Genom att hon använder sig av sin egen historia av år med missbruk och destruktiva livsmönster försöker hon få klienterna att känna att de inte är ensamma om sin problematik. Hon ställer sig på en jämn nivå med klienterna och försöker få dem att förstå att även hon har varit i likande situationer. Detta gör att hon sätter klientens behov i centrum och inte i syfte att främja sina egna behov.

Även om de flesta klienter som anländer till kvinnohemmet Rosen kommer dit frivilligt finns det även de som blir placerade där på grund av tvångslagsstiftning i form av LVM eller ibland även LVU. Dessa klienter har en bestämd placering där i tre månader varefter de själva får avgöra om de vill ansöka till socialtjänsten om vidare vistelse på Rosen. Många klienter finner dock behandlingen ha en positiv effekt och söker själv dispens om vidare vistelse då de finner sig själva ha positivt utbyte av det professionella samtal som sker mellan dem och Lena. Andra gånger tar klienten dock själv initiativet till vistelsen, vilket medför en annan utgångspunkt för behandlingen och klienten får möjlighet att själv motivera varför de vill behandlas på Rosen. Detta gynnar ofta en inledning till ett vidare positivt professionellt samtal mellan hjälpare och klient. I vissa fall har klienterna gått igenom en ibland lång historia av ineffektiva behandlingar innan socialtjänsten ger dem möjlighet att komma till Rosen. Detta gör ofta att klienterna till en början inte har ett särskilt bra förtroende till den process Lena företräder och det professionella samtalet kan bli vacklande innan klienten avgör om de har förtroende till den behandling Rosen bedriver.

 

Maktaspekter i socialt arbete

På Rosen finns en ömsesidig respekt mellan hjälpare och klienter. Verksamheten bygger på ett stort förtroende för klienterna, man skulle kunna säga att det råder frihet under ansvar. Det finns inte många regler, men de som finns ska följas. Därmed kan man se att det är huvudkategori D – mycket hjälp/lite makt som ligger närmast angående maktpositionerna på Rosen. Då behandlingen utgår efter klienternas behov har de därmed en stor del i inflytandet på hur behandlingen och aktiviteter under behandlingen ska utformas.

Många av klienterna har varit på andra behandlingshem där de har beskrivit maktförhållanden som närmast kan klassificeras mellan huvudkategori A och B. Dessa klienter har beskrivit att det maktförhållande som råder på Rosen varit mer effektivt för deras del.

 

Diskussion

Marikas tankar

Kvinnohemmet Rosen har varit en positiv och utmanande fältstudieplats som arbetar på ett sätt jag inte trott varit möjlig. Innan jag kom dit hade jag en förutfattad mening gällande hur ett behandlingshem kan se ut men jag kan nu se att det är möjligt för en hjälpare att behandla genom ömsesidig respekt gentemot sina klienter vilket för min del är väldigt inspirerande. När jag först kom dit reflekterade jag över att det inte arbetade någon socionom på Rosen. Nu har jag dock insett värdet i att det jag fått se inte är socionomens arbete på socialkontoret utan hur resultatet av dennes beslut kan se ut, vilket jag finner väldigt värdefullt. Detta har dock gjort att det har varit lite svårt att koppla en del av kurslitteraturen till fältstudierna. Maktbegreppet har dock varit något genomgående i och med Lenas unika arbetsmetod där hon ser det som avgörande att respektera sina klienter för att återfå respekten nödvändig för att leda sina klienter till ett drogfritt och självständigt liv. Det var i början svårt att känna sig delaktig i verksamheten i och med att de boende och övriga arbetande på Rosen hade ett så pass nära förhållande till varandra. Jag förstod att jag var tvungen att engagera mig istället för att endast observera verksamheten utifrån och in. Om jag tog kontakt med klienterna med respekt fick jag gensvar och respekt visad i gengäld vilket i sig var en otroligt uppmuntrande upplevelse. När jag kollade närmare på kurslitteraturen insåg jag även att det gick att koppla den till verksamheten i och med att det inte bara är socialsekreterare som hjälper utan även de behandlingsassistenter jag mötte som utförde gräsrotsarbetet nödvändigt för att de valda insatserna överhud taget ska vara genomförbara.

 

Jessicas tankar

Dessa fem veckor på Rosen har varit en enormt stor erfarenhet för mig och jag är väldigt positivt överraskad. Förväntningarna var att det skulle bli fem oerhört tuffa veckor, där jag varje dag skulle få komma hem med en klump i magen. Jag funderade även mycket på hur det skulle vara att komma till en arbetsplats där jag inte skulle kunna känna igen mig i kvinnornas problematik. Tänk så fel det skulle visa sig att jag hade, för visst kunde jag känna igen mig och relatera till kvinnornas problematik. Eftersom Rosen även arbetar med att stärka kvinnornas självkänsla, att få dem att ta ansvar över sina liv och komma underfund med hur viktigt det är att inte glömma bort sig själv fanns det mycket att känna igen sig i och mycket som var tänkvärt. Istället för att komma hem med en klump i magen kom jag hem och var en lärdom rikare – varje gång. Vid varje föreläsning fanns det något som var tänkvärt och som jag kunde ta till mig. Dessutom var det en grupp med enastående kvinnor som jag fick möta och följa under dessa veckor. Visst var det tufft att veta hur man skulle förhålla sig till dessa kvinnor i början. Vad kunde man prata om utan att kliva på någon öm tå? Men det löste sig med tiden och de fick själva ta kontakt när de kände att de var redo. Jag blev oerhört imponerad av de kvinnor som jag fick möta under perioden. De utstrålade stryka, hopp och framtidstro trots den jobbiga bakgrund som de hade och trots de problem som de stod inför. Oerhört berörande.

Under dessa veckor på Rosen fanns det mycket som man berördes av, mycket att dra lärdom av, många kloka ord och mycket som var nytt och spännande. Jag är oerhört tacksam över att ha fått gjort min fältstudie på där och har lärt mig massor om såväl maktaspekter, processer, professionella samtal som om mig själv. Dessa veckor har definitivt satt igång en förändringsprocess angående mig själv och det finns mycket som jag kommer bära med mig.

 

Referenslista

Carlsson, B (2005). Hjälpprocesser i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur

Skau, G M (2001). Makt och hjälp: förhållandet mellan klient och hjälpare i ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Stockholm: Liber

Trevthik, P (2008). Socialt arbete- Teori och praktik Lund: Studentlitteratur